Sitter på min rum och knaprar karameller, det är mumsigt och gör det lättare att jobba :P och så är det inte så gott så att man äter för mycket :) Sen blir det till att borsta tänderna noga ;) 

Hej alla fina läsare. Ni vet antagligen att det här med att blogga är nytt för mig och jag vet att det även är nytt för en del av er läsare. Men ni har väl inte missat att ni kan kommentera mina inlägg, skriva i min gästbok eller ställa en fråga till mig? Jag hoppas att ni använder er av dessa funktionerna så att även jag får något att läsa ;) Men nu måste jag fortsätta med min filmanalys... Ni vet hur ni får tag på mig om ni vill något ;)

Hajdå för ett tag!

Nu är det dags att skriva en filmanalys om filmen Dagen Gryr (1939). Det är en ganska fin film med väldigt häftig berättarteknik för sin tid. Den mest fartfyllda filmen är det väl inte men ibland är det faktiskt lite svårt att hänga med i handlingen då den hoppar mellan olika tidsperioder. Det är en film av Marcel Carne och vi som just nu jobbar med ismer på filmhistorian har lärt oss att detta är en poetisk realismfilm. Vilket betyder att den är baserad på hur verkligheten ser ut och med poetiska och ofta anarkistiska inslag. Och de bukar inte sluta lyckligt, vilket inte den här filmen gör heller. Tja den ska in imorgon så det är bäst att jag börjar skriva nu :)  

Tack å hej leverpastej 

Idag hade vi manus och dramaturgi :) Vi jobbade med manus som vi kritiserade och skrev ner anteckningar om som vår lärare nu ska föra vidare till författaren, och så får de skriva om det! Bland det som landade i papperskorgen fanns en äckligt sliskig dialog, ett alltför romantiskt slut och såklart, Filip. Filip var nog den som var svårast att skiljas från, jag menar han var en hygglig kille som inte gjorde något fel. Det var bara det att han gjorde så att vår huvudkaraktär nådde sitt mål alldeles för lätt, han behövde inte alls kämpa och det är ju det vi vill att han ska behöva göra ;)