Jag har världens bästa klass. Det kanske inte märks så tydligt när man först träffar oss men på idrottslektionerna så märks det. Som idag, när vi hade friidrott med inriktning hopp. Jag har alltid avskytt höjdhopp, och längdhopp har heller aldrig varit någon favorit... Längdhopp har jag aldrig varit bra på, det är helt omöjligt för mig att komma någonstans, men jag har alltid gjort det. Höjdhopp däremot har jag alltid undvikigt så gott det går, jag är för rädd för att göra det, jag klarar liksom inte av att vända ryggen till och sen hoppa utan att veta var jag landar... Och sen så har det alltid stått en massa människor runt omkring en som bara väntar på att man ska riva så att de kan höja ribban och gå vidare. Nej, usch, sånt har jag aldrig gillat. 

Men nu är det annorlunda. Idag delades vi in i två grupper, de som var på hugget och de som ville köra i normal takt... Teddy, Simon, Daniel och Philippa var på hugget, de är de som är bäst på sport i våran klass. Men det var för få så två till var tvugna att gå med i deras grupp men ingen ville riktigt eftersom att man inte vill bli jämförd med de som hoppar högst och längst. Men jag och Freja blev utvalda att vara med dem... Vilket gjorde att jag trodde att det skulle bli en hemsk idrottslektion :P Men så går vi till längdhoppsgropen och ställer upp oss och får en kort teknikgenomgång. Och sen hoppar grabbarna, och de hoppar långt. Sen är det min tur. Jag orkar inte vara bitter så jag tar sats och springer, och hoppar. Det blir inget långt hopp men det väntade jag mig inte heller. Jag förbereder mig på någon kommentar och det jag får höra av killarna är att jag är bäst, för ingen av dem lyckades träffa plankan utan alla gjorde grova övertramp. De var lika glada ändå och det fick mig att inse hur bra jag har det, som hamnade här på Gotland med såhär fina människor :) Efter det var det inte svårt, vi hejade på varandra och imponerades av de längsta hoppen. Men ingen sa något om de korta, alla gjorde ju så gott de kunde. 

Sen var det dags för höjdhopp. De andra visste att jag och Freja inte tyckte om det men de hejade på oss och fick oss att våga. När det inte gick fick vi göra om på en gång och så fick vi tips om hur vi skulle kunna göra. Snälla tips. Och vi klarade det, och det var kul. Det var faktiskt roligt. Och vi ville göra det igen. Jag ville höja ribban och försöka hoppa högre. Jag vågade vända ryggen till och hoppa :) Tack vare min fenomenala klass.