Idag har Micke varit hemma hos oss i Sura. Han har hjälpt pappa att sätta upp tapeterna i mammas rum. Nu sitter de där hemma framför tvn och äter pizza tillsammans. Och här sitter jag i mitt lilla rum, mer än 300 km bort, och spelar wordfeud med dem. Jag får veta vad de håller på med, jag får till och med bilder, men det är ändå nått som saknas. Jag är inte där. 

Jag får upp bilder i huvet och ser hur pappa står uppe i köket och väntar på att pizzan ska bli klar medans alla andra sitter nere soffan och ser på tv. Tja, Evelina kanske sitter på sitt rum eller så har hon fått umgås hela eftermiddagen och sitter med hon med redan nu. Pappa kommer snart att ropa att det är klart och molly kommer att vara först upp, även om Micke kanske bråkar med henne lite på vägen. 

Jag fick ett mms med en bild på pizzan, frågade om de kunde spara en bit åt mig. Sen kom ett till mms, som ni kan se nedan, med texten "Sparat!". Och då visade det sig att man kan skratta och gråta samtidigt.

Den här veckan har det varit svårast att vara hemmifrån. Ibland har jag känt att jag väldigt gärna skulle vilja ta nästa båt hem. Det beror antagligen på att jag var hemma så lite på sportlovet och eftersom jag trodde att allt i skolan skulle gå galet. Det har varit jobbigt att vara ensam, och att jag då blev sjuk i veckan också och tvungen att vara hemma från skolan och inte träffa någon alls gjorde det inte lättare. Det är tur att man inte smittar via telefon i alla fall så att jag har kunnat prata med hela familjen på så sätt :) Jag hoppas att jag blir frisk och får mycket att göra nästa vecka så att jag slipper sitta still och tänka på vad jag missar när jag inte är hemma. 

En annan sak som kanske bidrar till att jag skulle vilja åka hem är kanske att filmperioden håller på att ta slut, det är bara två veckor kvar innan vi lämnar A7 och beger oss till Elfrida för att plugga matte, svenska och ha nationella prov m.m Brrr....! Inte det roligaste enligt mig men vi behöver i alla fall bara vara där i två veckor innan det blir lov igen så det är ju skönt. Jag längtar verkligen och tror att jag kan stå ut här på ön ända fram tills dess :)

Men nu är det slut på deppandet för i år tycker jag, nu ska jag istället kolla på filmen om det flummiga lilla rymdskeppet, det låter väl mysigt? Vi ses och hörs hoppas jag :)